De här orden är precis alltid kloka. Var inte rädd att vara annorlunda, var rädd att vara samma som alla andra. Orden är alldeles särskilt kloka och sanna när det handlar om körsång. Jag blir så påmind om det när jag nu har blivit körsångare igen, det är nog snart sexton år sedan sist. Jag sjunger nu i Årekören, Åre församlings kyrkokör. Ett gäng på ungefär 20 personer. Tillsammans med vår körledare Jon ska vi skapa musik med våra olika röster. Och det är det här som är så häftigt! Våra röster är så olika, och det är det som är grejen! Om vi alla skulle låta likadant skulle det inte vara körsång. Nu är det mångfalden och olikheten som gör att det blir vackert och speciellt.
Nu kan vi plocka den tanken till vilket sammanhang som helst i vårt samhälle. Mångfald och olikhet är det som gör livet vackert och speciellt.
Igår sjöng vi i Duveds kyrka vid en kärleksgudstjänst på Alla hjärtans dag. Det känns så roligt att vara en körsångare igen!
