Igår inleddes fastan, den period under kyrkoåret som sträcker sig fram till påskdagen. Jag brukar avstå från något under fastan. Ett år avstod jag helt från TV under de 40 dagarna, ett annat år från godis. I år ska jag avstå från allt vad gäller godis, kakor, chips, tårtor… Det blev en prövning direkt när jag igår kväll blev bjuden på hembakade semlor, men det är enklare att säga nej när en kan förklara att en fastar.
Ida-Maja och jag pratade om fastan igår när vi åt middag, och jag berättade om mitt upplägg, och hon frågade: ”Gäller det här mig också?” Jag sa: ”Bara om du vill det.” ”Det vill jag.” ”Okej, ska du också avstå från sötsaker? Eller vad vill du avstå ifrån?” Hon behövde inte tänka länge innan hon sa: ”Jag vill avstå från grönsaker.”
Vilket underbart svar! 🙂
Hahaha, klok dotter du har 🙂 Under många år sötsaksfastade jag, det funkade hur bra som helst. Men, ska jag fasta vill jag gärna vara med vid askonsdagsmässan, det är då jag känner vad fastan handlar om. När jag får korset i pannan händer det något inom mig. I år var jag inte på någon mässa. Känns lite som om jag tappat greppet om fastan detta år.
Ja, hon är klok. 🙂 Och jag håller med om betydelsen av askonsdagsmässan. Jag var med på den i år. En mässa med en tänkvärd reflektion, korset tecknat i pannan, och en ordentlig start på fastan. Det kändes att vi gick in i något annat. Kram på dig!