En god vän fick mig en dag att se det jag själv inte sett. ”Det är ganska ofta en väg med i dina bilder”, sa hon. Och vi tittade på CD:n ”Kallad” med text av mig och musik av Jenny Michanek, och där är mycket riktigt en kvinna som kommer och går längs en väg. Och sedan det som borde ha varit uppenbart: Också till min roman ”Den där elden inom” finns vägen med på omslaget. En kvinna som kommer och går längs en väg. Och min profilbild här på bloggen föreställer mig gående längs en väg…
Vad är det med mig och vägar? Ja, dels älskar jag att gå. Kan gå nästan hur länge som helst, alldeles särskilt på nya, okända vägar. Dels finns i mig ganska ofta reflektionerna kring livet som en väg, livsvägen, vägskälen…
Och så har vi Dag Hammarskjölds ord som jag ofta funderar kring, ord som betytt mycket för så många. ”Vägen valde dig och du ska tacka.” Tål att funderas över. Om och om igen.
