I fantastiskt eftermiddagssken tog vi oss en långpromenad på isen, jag och Albin. Jag försökte få honom att posera, men det var stört omöjligt. Så den bilden ni ser nedan är en bild från i våras, när han och jag tog en promenad till Tegefors. Han är stilig, vår Albin. I mars blir han tretton år, så han är en gammal hund.
Så i vår familj kretsar många samtal kring om vi ska köpa en ny hund eller inte. Det finns dagar när vi (läs:föräldrarna) säger att vi ska försöka vara utan hund efter Albin. Att det kanske vore skönt att slippa allt ansvar som det innebär att ha en hund, att slippa all planering, all framförhållning. Det finns många andra dagar när vi säger till varandra att det är en omöjlig tanke att inte ha en hund. Vi har haft hundar i vårt liv och i vår familj så länge så vi inte minns hur det är att leva utan.
För dottern finns inga tveksamheter: Det är klart att vi ska ha en ny hund efter Albin! Eller varför inte redan nu när Albin finns kvar?
Jaha. Och vilken ras ska vi då i så fall välja? En Jämthund, precis som Albin? Och precis som Anja? Den Jämthund vi hade för många år sedan och som dog 2008. Det är fina hundar. Goa, mysiga, familjehundar samtidigt som de är jakthundar. Eller en ny Golden? Som vår älskade Lovis, som vi miste för snart två år sedan. Eller en helt ny ras?
Ja, vi grunnar hit och dit. Men en sådan eftermiddagspromenad som jag tog idag blir ju inte alls lika rolig utan en hund vid sin sida. Alla skidturer, alla fjällvandringar får absolut en extra dimension med en fyrfota vän som med glädje och iver springer intill.
Vad fin han är Albin! Ja det är svårt det där. Vi var ju hundlös i 10 år och det kändes så tomt, samtidigt så lätt att planera saker utan att fundera på hundvakt. Men glädjen över att ha hund är bra mycket större än funderingarna kring hundvakt. Fast det är kanske lätt för oss att säga som har Otis hundfamilj så nära och som gärna har honom när vi åker bort. En sann vän och ett finfint sällskap det är dom våra fyrbeningar.