Så här glada såg vi ut när vi var i radiostudion för tre år sedan, trots att ämnet vi pratade om var sorg och död. Då hade vår bok ”Sorg – det mest gåtfulla i mitt liv” precis släppts. En bok med texter av mig och Sonja Wahlén och med fantastiska bilder av Ulla Granqvist. En tankebok kring det svåraste, det ämne som vi gärna undviker att prata om, just sorgen och döden. Men det är viktigt att vi pratar om det! Att inte se döden och sorgen som något som finns utanför eller bortanför livet, utan något som är en del av livet. Att inte rygga för att livet också bär på mörker och svårigheter, på förtvivlan och smärta.
Vi skriver i boken att vi idag i vårt samhälle ständigt fokuserar på tacksamhet och glädje, att vi uppmanas att rycka upp oss, tänka positivt, se framåt. Jo, det är klokt och viktigt, men inte alltid. Det finns stunder och perioder i livet då vi behöver sörja, gråta, klaga, gnälla, älta, ifrågasätta, vara arga och missmodiga. Och vi behöver medmänniskor som står kvar. Som orkar. Som törs. Som kanske inte har de rätta orden, den rätta trösten, men som finns där med sin närvaro och sin öppna famn.
Så ser jag på bilden igen från radiostudion och tänker att det är helt rätt att vi ser så glada ut. Sorgen rymmer så många ansikten, så många skiftningar och så måste det få vara. Tack Sonja och Ulla för gott samarbete med vår bok! Tack Ingegerd och Maria på FB-förlag att ni trodde på boken!
