Idag fick jag sällskap på min morgonrunda av min pappa. Skön höstluft och vackra vyer. Det bor ett vemod i höstens tid och jag tänkte, som så ofta förr, på Tove Janssons ord i ”Höstvisan”. 

Skynda dig, älskade, skynda att älska, dagarna mörknar minut för minut. Tänd våra ljus, det är nära till natten, snart är den blommande sommarn slut.
Ja, åter igen – nuet är det enda vi har, det enda vi vet något om. Tid att ta vara på det.